meandmybitchlove

Det är en känsla jag upplever idag..
Även fast jag flyttat 22 mil ifrån min hemstad så betyder inte det att jag inte vill eller kan vara delaktig i det som händer i vardagen där hemma. Får alltid reda på allt sist av alla trots att jag bör vara en utav dom som får vara delaktig i det först :/

HATAR att bo i denna sketna staden. Vill inte vara bort glömd!?

Men det är väl ett bevis på att dom man trodde brydde sig om en inte gör det.
Kontakten ska ju inte bara komma ifrån ett håll då blir det envägs kommunikation jag vill ha tvåvägs kommunikation men man kan ju inte tvinga fram något är väl bara något man får inse, för jag krusar ingen.

Ser fram emot att få ta examen och få flytta hem.

Är otroligt glad för dom få vänner jag har här uppe och för att jag har Pierre.

Många kanske tror jag är en toffel och bara vill umgås med Pierre men så är det inte jag träffar knappt honom.
Visst vi bor ihop men vi ses bara snabbt på morgonen och på kvällen när vi båda kommer hem efter träning jobb och praktik. Så när jag är ledig vill jag ju givetvis ha tid med han men har tid och rum för vänner med.

Är glad att jag har Pierre han motiverar mig till att uppnå det jag drömmer om och pushar mig i min träning.Han är inte bara min pojkvän utan en av mina finaste vänner jag har. Älskar han för allt han gör för mig ,för oss och för folk i min omgivning.

Jag ska ju springa Göteborgsvarvet i vår som är på 2.1 mil behövs en del träning för det.
Om jag bara tränar någon månad innan kommer jag gå ner för mkt i vikt och inte hunnit bygga upp min kropp så att den klarar ett sånt långt "träningspass" för det är så jag ser det.Tar det som ett prov för att se om jag har lyckats med min träning inte som en tävling blir nöjd för vilken tid jag får bara jag kommer i mål.. Tränar egentligen bara för att kunna klara mer och mer och för att jag behöver det för mitt inre och yttre. Utan mina tränings timmar får jag ingen ro i kroppen. Jag sover dåligt äter dåligt pluggar desto stämre så jag behöver min träning för att sköta mig.


Min praktik går bra för övrigt får se en massa och får lära mig en massa nytt, och mycket trevlig personal är det på Avd 35 på Karlskronas sjukhus:)

Ska kika på tv nu är en dokumentär på Tv4, Susan Boyle - drömmen som blev sann.

Imorgon är vi lediga här hemma Pierre får jobba hemifrån i natt så han blir ledig imorgon så vi får se vad vi gör utav morgon dagen träning är ju ett säkert kort.

Kanske träffa johanna en sväng..


Ha en bra kväll allihopa och sov gott när john blund kommer till er!

// Hedström